Hudcancer är den vanligaste formen av cancer i världen och drabbar miljontals människor årligen. Denna sjukdom utvecklas när hudceller genomgår maligna förändringar, ofta som ett resultat av skador från ultraviolett (UV) strålning från solen eller artificiella källor som solarier. Även om de flesta hudcancerformer är behandlingsbara när de upptäcks tidigt, kan vissa typer vara aggressiva och livshotande om de inte behandlas omgående. Förståelse av riskfaktorer, symptom och förebyggande åtgärder är avgörande för att minska incidensen och förbättra utfallet för personer som drabbas av denna sjukdom.
Det finns tre huvudtyper av hudcancer: basalcellscancer, skivepitelcancer och malignt melanom. Basalcellscancer är den vanligaste formen och står för cirka 80% av alla hudcancerfall. Denna cancerform utvecklas i basalcellsskiktet i hudens nedersta del av epidermis och växer vanligtvis långsamt. Basalcellscancer sprider sig sällan till andra delar av kroppen men kan orsaka betydande lokal skada om den lämnas obehandlad. Den uppträder oftast på solexponerade områden som ansikte, nacke, händer och armar som små, pärlliknande knölar eller rodnade, fjällande fläckar som inte läker.
Skivepitelcancer är den näst vanligaste formen av hudcancer och utvecklas i de ytliga skivepitelcellerna i epidermis. Denna cancerform kan växa snabbare än basalcellscancer och har större potential att sprida sig till närliggande lymfkörtlar och andra organ om den inte behandlas. Skivepitelcancer manifesterar sig ofta som fasta, röda knölar, fjällande fläckar eller öppna sår som inte läker. Precancerförändringar som aktiniska keratoser, vilka framträder som grova, fjällande fläckar på solskadad hud, kan utvecklas till skivepitelcancer om de inte behandlas.
Malignt melanom är den farligaste formen av hudcancer, även om den endast representerar cirka 5% av alla hudcancerfall. Melanom utvecklas i melanocyter, cellerna som producerar pigmentet melanin som ger huden dess färg. Denna cancerform kan sprida sig snabbt till andra delar av kroppen genom blodet och lymfsystemet, vilket gör tidig upptäckt och behandling kritisk. Melanom kan utvecklas i befintliga födelsemärken eller uppträda som nya pigmenterade lesioner. ABCDE-regeln hjälper till att identifiera potentiella melanom: Asymmetri, ojämna Borders (gränser), Color (färg) variation, Diameter större än 6mm, och Evolving (förändrande) utseende.
UV-strålning från solen är den främsta orsaken till hudcancer. UVA-strålar penetrerar djupt in i huden och bidrar till prematur åldrande och canceutveckling, medan UVB-strålar orsakar solbränna och är direkt länkade till hudcancer. Både naturlig solljus och artificiell UV-strålning från solarier ökar risken för hudcancer betydligt. Andra riskfaktorer inkluderar ljus hudtyp som bränns lätt, historia av solbränna, särskilt under barndomen, familjehistoria av hudcancer, stort antal födelsemärken, försvagat immunsystem och exponering för vissa kemikalier eller strålning.
Ålder är också en betydande riskfaktor, med de flesta hudcancerfall som uppträder hos personer över 50 år, även om melanom kan drabba yngre personer. Män har generellt högre risk för hudcancer än kvinnor, särskilt för melanom. Geografisk plats spelar också roll, med högre incidensraten i områden närmare ekvatorn där UV-strålningen är intensivare. Personer som arbetar utomhus eller deltar i utomhusaktiviteter har ökad exponering och därmed högre risk.
Tidig upptäckt av hudcancer är avgörande för framgångsrik behandling. Regelbundna hudundersökningar, både egenkontroller och professionella screeningar, kan hjälpa till att identifiera misstänkta lesioner tidigt. Egenkontroller bör utföras månadsvis och innebära systematisk undersökning av hela kroppen, inklusive svåråtkomliga områden som hårbotten, mellan tårna och på ryggen. Förändringar i storlek, form, färg eller textur av befintliga födelsemärken eller utvecklingen av nya lesioner bör omedelbart utvärderas av en dermatolog.
Diagnos av hudcancer bekräftas vanligtvis genom biopsi, där en vävnadsprov tas från den misstänkta lesionen och undersöks mikroskopiskt av en patolog. Olika biopsietekniker kan användas beroende på lesionens storlek och placering, inklusive excisionsbiopsi, punch-biopsi eller shave-biopsi. Om cancer bekräftas kan ytterligare tester som bildgivning eller lymfkörtelundersökning behövas för att avgöra cancerns stadium och planera behandling.
Behandlingsalternativen för hudcancer varierar beroende på cancertyp, storlek, placering och stadium. För tidig hudcancer är kirurgisk excision ofta den primära behandlingen, där cancertumören och en marginal av frisk vävnad avlägsnas. Mohs kirurgi är en specialiserad teknik som används för hudcancer i känsliga områden som ansiktet, där vävnad avlägsnas lager för lager och undersöks omedelbart tills endast cancerfri vävnad återstår. Denna metod maximerar vävnadssparandet samtidigt som den säkerställer fullständig avlägsnande av cancern.
För vissa typer av hudcancer kan icke-kirurgiska behandlingar användas. Strålbehandling kan vara effektiv för patienter som inte är kandidater för kirurgi eller för tumörer i svåråtkomliga områden. Topikala behandlingar som imiquimod eller 5-fluorouracil kan användas för vissa tidiga hudcancerformer eller precancerförändringar. Fotoodynamisk terapi kombinerar ett ljuskänsligt läkemedel med specifikt ljus för att förstöra cancerceller. För avancerat melanom som har spridit sig finns nyare behandlingar som immunterapi och riktade terapier som har förbättrat överlevnadsutfallet avsevärt.
Prevention av hudcancer fokuserar främst på att minska UV-exponering. Regelbunden användning av solskyddsmedel med SPF 30 eller högre, som appliceras rikligt och återappliceras var andra timma eller efter bad eller svettning, är avgörande. Skyddande kläder, bredbrättade hattar och solglasögon ger ytterligare skydd. Undvikande av solen under de intensivaste timmarna mellan 10:00 och 16:00 kan minska exponeringen betydligt. Solarier bör undvikas helt eftersom de ökar risken för både melanom och andra hudcancerformer. Skugga bör sökas när det är möjligt, särskilt under utomhusaktiviteter. Utbildning om solsäkerhet från tidig ålder är viktig eftersom solskador ackumuleras över tid och barndomen är en särskilt sårbar period för hudskador som kan leda till cancer senare i livet.