Artros, även känd som degenerativ ledsjukdom eller osteoartrit, är den vanligaste formen av ledsjukdom och drabbar miljontals människor världen över. Denna kroniska sjukdom karakteriseras av nedbrytning av ledbrosk, vilket leder till smärta, stelhet och begränsad rörlighet i de drabbade lederna.
Vad är artros ?
Vad är artros?Artros uppstår när det skyddande brosket som täcker ändarna av benen i lederna gradvis bryts ned. Detta brosk fungerar normalt som en stötdämpare och möjliggör smidig rörelse mellan benen. När brosket försämras börjar benen gnida mot varandra, vilket orsakar smärta, svullnad och stelhet. Över tid kan leden förlora sin normala form, och benfragment eller lösa bitar av brosk kan bildas i ledområdet.
Orsaker och riskfaktorer
Flera faktorer kan bidra till utvecklingen av artros. Ålder är den främsta riskfaktoren – risken ökar betydligt efter 50 års ålder, särskilt hos kvinnor efter menopausen. Genetiska faktorer spelar också en viktig roll, och sjukdomen tenderar att förekomma i familjer. Övervikt belastar viktbärande leder som knän, höfter och ryggrad, vilket accelererar brosknedbrytningen. Tidigare ledskador från sport, olyckor eller repetitiva rörelser kan också predisponera för artros senare i livet.
Vissa yrken som kräver repetitiva rörelser eller tunga lyft kan öka risken, liksom anatomiska avvikelser som knäskålsfel eller höftdysplasi. Andra sjukdomar som reumatoid artrit, diabetes eller hormonella störningar kan också bidra till artrosutveckling.
Symtom och förlopp
De första tecknen på artros är ofta mild smärta och stelhet, särskilt på morgonen eller efter perioder av inaktivitet. Smärtan förvärras typiskt av aktivitet och förbättras av vila. När sjukdomen fortskrider kan smärtan bli mer konstant och även förekomma i vila eller nattetid.
Stelhet är ett annat huvudsymptom, särskilt märkbart efter att ha suttit still eller sovit. Denna ”morgonstelhet” kan vara särskilt påtaglig men brukar avta inom 30 minuter efter att man börjat röra sig. Många patienter upplever också en känsla av instabilitet eller att leden ”ger vika”.
Svullnad kan förekomma, särskilt i knäleder, och beror på inflammation och ansamling av vätska. Knaprande eller malade ljud (krepitation) från leden under rörelse är också vanligt. I senare stadier kan leddeformiteter utvecklas, särskilt i händer och fingrar.
Diagnos
Diagnosen artros baseras på en kombination av symtom, fysisk undersökning och bilddiagnostik. Läkaren kommer att undersöka de drabbade lederna för tecken på svullnad, ömhet, begränsad rörlighet och krepitation. Röntgen är den vanligaste bilddiagnostiska metoden och kan visa typiska förändringar som förträngning av ledspalten, bensporer (osteofyter) och förtätning av benvävnad under brosket.
I vissa fall kan magnetresonanstomografi (MRT) eller ultraljud användas för att bättre visualisera mjukdelar och tidiga förändringar. Blodprover kan tas för att utesluta andra former av artrit, men det finns inga specifika blodmarkörer för artros.
Behandlingsalternativ
Behandlingen av artros är multimodal och syftar till att lindra smärta, förbättra funktionen och bromsa sjukdomsprogressionen. Icke-farmakologiska behandlingar utgör grunden och inkluderar patientutbildning, viktminskning vid övervikt, och regelbunden fysisk aktivitet anpassad till patientens förmåga.
Fysioterapi spelar en central roll för att stärka muskulaturen runt de drabbade lederna, förbättra rörlighet och lära ut skonsamma rörelsemönster. Värme- och köldbehandling kan ge symtomlindring, liksom akupunktur och TENS (transkutan elektrisk nervstimulering).
Läkemedelsbehandling
Farmakologisk behandling börjar ofta med receptfria smärtlindrande medel som paracetamol för mild till måttlig smärta. Antiinflammatoriska medel (NSAID) som ibuprofen eller naproxen kan vara effektiva men bör användas försiktigt på grund av risk för biverkningar, särskilt hos äldre patienter.
Topiska NSAID-geler kan vara ett alternativ med färre systemiska biverkningar. För svårare fall kan kortisoninjektioner direkt i leden ge temporär lindring. Hyaluronsyrainjektioner (viscosupplement) används ibland för knäartros men med varierande resultat.
Kirurgisk behandling
När konservativ behandling inte längre är tillräcklig kan kirurgiska alternativ övervägas. Artroskopi (titthålskirurgi) kan användas för att ta bort lösa benfragment eller släta ut skadat brosk, men effekten är ofta begränsad. Osteotomi innebär att omforma benet för att omfördela vikten från den skadade delen av leden.
Ledersättning (artroplastik) är den mest definitiva behandlingen för avancerad artros och ger ofta dramatisk smärtlindring och förbättrad funktion. Höft- och knäproteser är mest vanliga, men även andra leder kan ersättas.
Prognos och livsstil
Artros är en progressiv sjukdom, men förloppet varierar kraftigt mellan individer. Med rätt behandling och livsstilsförändringar kan många patienter upprätthålla god livskvalitet under många år. Regelbunden motion, viktkontroll och tidig intervention är nyckelfaktorer för att bromsa sjukdomsprogressionen och bevara ledernas funktion så länge som möjligt.