Påssjuka, medicinskt kallad parotit epidemica eller mumps, är en viral infektion som främst drabbar spottkörtlarna, särskilt öronspottkörtlarna (parotiskörtlarna). Sjukdomen orsakas av mumpsvirus, som tillhör familjen paramyxovirus. Påssjuka var tidigare mycket vanlig bland barn, men har blivit betydligt mindre frekvent i länder med etablerade vaccinationsprogram.
Viruset sprids främst genom luftburen smitta via droppar som bildas när en infekterad person hostar, nyser eller talar. Smitta kan också ske genom direktkontakt med saliv från en infekterad person eller genom att röra kontaminerade ytor och sedan föra händerna till munnen eller näsan. Smittsamheten är som högst några dagar före och efter att symtomen uppträder. Inkubationstiden, tiden från smitta till symtomdebut, är vanligtvis 16-18 dagar men kan variera mellan 12-25 dagar.
Det klassiska symtomet på påssjuka är smärtsam svullnad av en eller båda öronspottkörtlarna, vilket ger det karakteristiska utseendet som gett sjukdomen dess namn. Svullnaden utvecklas gradvis över några dagar och kan göra det smärtsamt att tugga eller svälja. Andra vanliga symtom inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk, trötthet och aptitlöshet. Vissa patienter kan uppleva torrhet i munnen på grund av minskad salivproduktion.
Hos barn är påssjuka vanligtvis en mild sjukdom som läker ut spontant inom 7-10 dagar. Hos vuxna tenderar symtomen att vara mer uttalade och varaktiga. Upp till 30% av infektionerna kan vara asymptomatiska, särskilt hos små barn, vilket betyder att personer kan sprida viruset utan att själva känna sig sjuka.
Även om påssjuka oftast är en lindrig sjukdom kan komplikationer uppstå, särskilt hos vuxna. Orchit (testikelinflammation) är den vanligaste komplikationen hos män efter puberteten och drabbar cirka 20-30% av dessa patienter. Orchit uppträder vanligtvis 4-8 dagar efter att parotitsvullnaden börjar och kan i sällsynta fall leda till sterilitet. Hos kvinnor kan ovarit (äggstocksinflammation) förekomma men är mindre vanlig.
Meningit (hjärnhinneinflammation) är en annan möjlig komplikation som kan uppstå hos 1-10% av patienterna. De flesta fall av mumpsmeningit är milda och läker utan bestående skador, men kan orsaka huvudvärk, nackstelhet och ljuskänslighet. Encefalit (hjärninflammation) är mer sällsynt men potentiellt allvarligare. I mycket sällsynta fall kan påssjuka orsaka dövhet, vanligtvis i form av ensidig sensorineural hörselnedsättning.
Pankreatit (bukspottkörtelinflammation) kan också förekomma och yttrar sig genom stark buksmärta, illamående och kräkningar. Denna komplikation är mer vanlig hos vuxna än hos barn. Andra sällsynta komplikationer inkluderar myokardit (hjärtmuskelinflammation), artrit och nefrit (njurinflammation).
Diagnosen påssjuka baseras vanligtvis på de kliniska symtomen, särskilt den karakteristiska parotissvullnaden, tillsammans med exponeringshistorik. Laboratorieundersökningar kan bekräfta diagnosen genom påvisning av virus-specifika antikroppar i blodet eller genom PCR-analys av saliv eller urin. Differentialdiagnos är viktig eftersom andra tillstånd som bakteriell parotit, Epstein-Barr-virusinfektion eller körteltumörer kan ge liknande symtom.
Behandlingen av påssjuka är huvudsakligen symtomatisk eftersom det inte finns någon specifik antiviral terapi. Smärtlindring med paracetamol eller ibuprofen kan hjälpa mot feber och smärta. Kalla eller varma kompresser på de svullna körtlarna kan ge lindring. Det är viktigt att undvika sura drycker och mat som kan stimulera salivproduktionen och öka smärtan. Mjuk mat och rikligt med vätska rekommenderas.
Förebyggande genom vaccination är den mest effektiva strategin mot påssjuka. MMR-vaccinet (mässling, påssjuka, röda hund) ges vanligtvis i två doser, den första vid 12-15 månaders ålder och den andra vid 4-6 års ålder. Vaccinet ger skydd hos cirka 88-95% av vaccinerade personer efter två doser. Vakcinationsgraden i befolkningen påverkar starkt förekomsten av sjukdomen genom flockimmunitet.
Under akut sjukdom bör patienter isoleras för att förhindra spridning, särskilt under de första fem dagarna efter att parotissvullnaden börjar. Återgång till skola eller arbete kan ske när patienten är feberfri och allmäntillståndet är förbättrat. Prognosen för påssjuka är generellt mycket god, med fullständig återhämtning hos de flesta patienter utan långsiktiga följder.