Polyneuropati är en neurologisk sjukdom som påverkar de perifera nerverna, det vill säga nerverna utanför hjärnan och ryggmärgen. Tillståndet karakteriseras av skador på flera nerver samtidigt, vilket skiljer det från mononeuropati som endast påverkar en enskild nerv. Polyneuropati kan drabba både motoriska nerver (som styr muskler), sensoriska nerver (som förmedlar känsel) och autonoma nerver (som kontrollerar inre organ).
Det finns många olika orsaker till polyneuropati. Diabetes är den vanligaste orsaken i utvecklade länder och står för cirka 30% av alla fall. Diabetisk polyneuropati utvecklas gradvis över år och påverkar främst de längsta nerverna först, vilket förklarar varför symtom ofta börjar i fötterna. Alkoholmissbruk är en annan vanlig orsak, där både den direkta toxiska effekten av alkohol och näringsbrister (särskilt vitamin B-brist) bidrar till nervskadan.
Andra viktiga orsaker inkluderar autoimmuna sjukdomar som Guillain-Barrés syndrom, kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP), och vaskuliter. Infektioner som HIV, hepatit C, Lyme-sjukdom och difteri kan också orsaka polyneuropati. Exponering för toxiska ämnen som tungmetaller (bly, kvicksilver), kemoterapiläkemedel, och vissa antibiotika är andra kända riskfaktorer. Genetiska former av polyneuropati, som Charcot-Marie-Tooths sjukdom, utgör en betydande andel av fallen, särskilt hos yngre patienter.
Symtomen vid polyneuropati utvecklas vanligtvis gradvis och följer ofta ett karakteristiskt mönster. Sensoriska symtom är ofta de första att uppträda och inkluderar domningar, stickningar, brännande smärta och minskad känsel. Dessa symtom börjar typiskt i händer och fötter och sprider sig proximalt (mot kroppens centrum) i ett så kallat ”handskar och strumpor”-mönster. Många patienter beskriver känslan som att gå på bomull eller ha tjocka handskar på händerna.
Motoriska symtom utvecklas vanligtvis senare och inkluderar muskelsvaghet, muskelatrofi och minskade reflexer. Svaghet börjar ofta i de distala musklerna (längst från kroppens centrum) och kan påverka förmågan att lyfta fötterna vid gång, vilket leder till ”hängfot” och ökad fallrisk. I händerna kan finmotoriken påverkas, vilket gör det svårt att knäppa knappar, skriva eller hantera små föremål.
Autonoma symtom kan förekomma vid vissa former av polyneuropati och påverkar funktioner som blodtryck, hjärtfrekvens, tarmfunktion och sexuell funktion. Detta kan leda till ortostatisk hypotension (blodtrycksfall vid uppresning), gastropares (magsäckslammhet), förstoppning eller diarré, och erektil dysfunktion.
Smärta är ett vanligt och ofta invaliderande symtom vid polyneuropati. Neuropatisk smärta kan vara brännande, skjutande, eller krampliknande och är ofta värre på natten. Denna typ av smärta svarar ofta dåligt på vanliga smärtstillande medel och kräver specialiserad behandling.
Diagnostik av polyneuropati kräver en systematisk utredning. Anamnes och klinisk undersökning är grundläggande, följt av nervledningsundersökningar och elektromyografi (EMG) som kan visa minskad nervledningshastighet och tecken på nervskada. Blodprover kan identifiera underliggande orsaker som diabetes, vitamin B12-brist, tyreoideasjukdom eller inflammatoriska markörer. I vissa fall kan nervbiopsi eller ryggvätskeprov vara nödvändigt för diagnos.
Behandlingen av polyneuropati riktar sig både mot den underliggande orsaken och symtombehandling. För diabetisk polyneuropati är optimal blodsockerkontroll avgörande för att förhindra progression. Vid autoimmuna former kan immunsuppressiv behandling med kortison, immunoglobuliner eller andra immunmodulerande läkemedel vara effektiv. Nutritionsupplementering är viktig vid bristtillstånd.
Symtomatisk behandling fokuserar på smärtlindring och funktionsförbättring. Neuropatisk smärta behandlas med antiepileptika som gabapentin eller pregabalin, tricykliska antidepressiva, eller topikala läkemedel som kapsaicin. Fysioterapi är viktigt för att bevara muskelfunktion och förebygga kontrakturer. Arbetsterapi kan hjälpa med anpassningar för dagliga aktiviteter.
Fotavård är särskilt viktigt för patienter med sensorisk polyneuropati eftersom minskad känsel ökar risken för sår och infektioner. Regelbundna fotinspektioner, lämpliga skor och professionell fotavård rekommenderas starkt.
Prognosen för polyneuropati varierar mycket beroende på den underliggande orsaken. Akuta inflammatoriska former som Guillain-Barrés syndrom kan ha god prognos med lämplig behandling, medan kroniska degenerativa former ofta är progressiva. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att minimera bestående skador och förbättra livskvaliteten för drabbade patienter.