Influensa, vanligen kallad ”flunsan” i vardagsspråk, är en akut respiratorisk infektion orsakad av influensavirus. Denna sjukdom påverkar miljoner människor årligen och kan variera från milda symptom till svåra komplikationer som kan vara livshotande. Influensa skiljer sig från vanlig förkylning genom att vara mer intensiv och systemisk, med symptom som påverkar hela kroppen snarare än bara de övre luftvägarna. Sjukdomen har historiskt orsakat några av mänsklighetens mest förödande pandemier, inklusive spanska sjukan 1918 som dödade miljontals människor världen över.
Det finns fyra huvudtyper av influensavirus: A, B, C och D. Influensa A och B orsakar årliga epidemier hos människor, medan influensa C vanligtvis ger mildare symptom och influensa D främst påverkar nötkreatur. Influensa A-virus klassificeras ytterligare baserat på två ytproteiner: hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Det finns 18 olika H-subtyper och 11 N-subtyper, vilket ger upphov till olika virusstammar som H1N1 och H3N2, som är de vanligaste som cirkulerar bland människor idag.
Influensavirus har en unik förmåga att förändras genom två huvudsakliga mekanismer: antigen drift och antigen shift. Antigen drift innebär små, gradvis förändringar i virusets genetiska material som sker kontinuerligt över tid. Detta förklarar varför influensavaccinet måste uppdateras årligen och varför personer kan få influensa flera gånger. Antigen shift är en mer dramatisk förändring som uppstår när olika virusstammar kombineras och skapar ett helt nytt virus som människor har liten eller ingen immunitet mot. Detta kan leda till pandemier när det nya viruset sprids snabbt genom befolkningen.
Symptomen på influensa utvecklas vanligtvis snabbt, ofta inom 1-4 dagar efter exponering. Typiska symptom inkluderar plötslig feber, ofta hög, huvudvärk, muskelvärk och ledvärk, trötthet och svaghet, torr hosta, halsont och nästäppa. Till skillnad från vanlig förkylning, som utvecklas gradvis och huvudsakligen påverkar näsa och hals, kommer influensasymptom ofta plötsligt och är mer systemiska. Febern kan vara särskilt hög, ofta över 38.5°C, och åtföljs av frossa och svettningar. Muskel- och ledvärk kan vara så intensiv att den påverkar personens förmåga att utföra dagliga aktiviteter.
Influensa sprids främst genom luftburna droppar när infekterade personer hostar, nyser eller talar. Viruset kan också spridas genom att röra vid kontaminerade ytor och sedan röra vid mun, näsa eller ögon. Personer är som mest smittsamma under de första 3-4 dagarna av sjukdomen, men kan sprida viruset från en dag före symptomstart till cirka en vecka efter att sjukdomen började. Barn och personer med försvagat immunsystem kan vara smittsamma under längre perioder.
De flesta personer återhämtar sig från influensa inom en till två veckor utan medicinska komplikationer. Behandlingen fokuserar huvudsakligen på symptomlindrande åtgärder som vila, riklig vätskeintag, smärtstillande mediciner som paracetamol eller ibuprofen för att minska feber och muskelvärk. Antivirala mediciner som oseltamivir (Tamiflu) och zanamivir (Relenza) kan förkorta sjukdomens varaktighet och minska symptomens svårighetsgrad om de tas inom 48 timmar efter symptomstart. Dessa mediciner är särskilt viktiga för personer med hög risk för komplikationer.
Vissa grupper har ökad risk för svåra komplikationer från influensa. Detta inkluderar barn under 2 år, vuxna över 65 år, gravida kvinnor och personer med kroniska hälsoerkrankningar som astma, diabetes, hjärtsjukdom, njursjukdom eller försvagat immunsystem. Komplikationer kan inkludera bakteriell lunginflammation, förvärring av befintliga medicinska tillstånd som astma eller diabetes, inflammation i hjärtat (myokardit), hjärnan (encefalit) eller muskelvävnad (myosit), och multiorgansvikt.
Årlig vaccinering är den mest effektiva metoden för att förebygga influensa. Influensavaccinet uppdateras varje år baserat på förutsägelser om vilka virusstammar som kommer att cirkulera under den kommande säsongen. Vaccinet rekommenderas för alla personer från 6 månader och uppåt, med sällsynta undantag. Även om vaccinets effektivitet kan variera från år till år beroende på hur väl det matchar cirkulerande virus, ger det vanligtvis 40-60% skydd när det är väl matchat. Även när vaccinet inte förhindrar infektion helt kan det minska symptomens svårighetsgrad och varaktighet.
Det finns två huvudtyper av influensavaccin: inaktiverat virus (injicerat) och levande försvagat virus (nasal spray). Det injicerade vaccinet kan ges till alla personer från 6 månaders ålder, medan nasal spray-vaccinet endast rekommenderas för vissa åldersgrupper och inte för personer med vissa hälsotillstånd. Vaccinet tar cirka två veckor att ge fullständigt skydd, vilket är varför det rekommenderas att vaccinera sig tidigt på hösten före influensasäsongen börjar.
Förutom vaccinering finns flera andra förebyggande åtgärder som kan minska risken för influensainfektion. Frekvent handtvätt med tvål och vatten i minst 20 sekunder är en av de mest effektiva metoderna. När tvål och vatten inte är tillgängligt kan alkoholbaserat handdesinfektionsmedel användas. Att undvika att röra vid ansiktet, särskilt ögon, näsa och mun, kan förhindra att virus når slemhinnorna. Att hålla avstånd från sjuka personer och stanna hemma när man själv är sjuk hjälper till att begränsa spridningen.
Globala hälsomyndigheter övervakar kontinuerligt influensaaktivitet för att upptäcka potentiella pandemiska hot. Världshälsoorganisationen (WHO) och nationella hälsomyndigheter samarbetar för att spåra nya virusstammar och bedöma deras pandemiska potential. Detta övervakningssystem hjälper till att identifiera när antiviral resistens utvecklas och informerar beslut om vaccinstammar för kommande säsonger. Beredskap för influensapandemier inkluderar lager av antivirala mediciner, planer för snabb vaccinproduktion och strategier för att begränsa virusspridning genom sociala distanseringsåtgärder när det behövs.