Migrän är en komplex neurologisk sjukdom som drabbar cirka 12% av befolkningen och är en av de vanligaste orsakerna till funktionshinder världen över. Sjukdomen karakteriseras av återkommande, intensiva huvudvärksattacker som ofta åtföljs av andra neurologiska symtom. Migrän påverkar kvinnor tre gånger oftare än män och har sitt debut vanligtvis under tonåren eller tidig vuxenålder.
Det finns två huvudtyper av migrän: migrän utan aura (tidigare kallad vanlig migrän) som utgör cirka 80% av fallen, och migrän med aura (tidigare kallad klassisk migrän) som drabbar cirka 20% av migränpatienterna. Aura är neurologiska symtom som vanligtvis föregår huvudvärken och kan inkludera visuella störningar som blinkande ljus, sicksacklinjer eller synfältsbortfall, men även sensoriska eller talstörningar.
Orsakerna till migrän är komplexa och inte helt förstådda, men forskning tyder på att sjukdomen har både genetiska och miljömässiga komponenter. Cirka 90% av migränpatienter har familjehistorik av sjukdomen, vilket indikerar en stark genetisk komponent. Flera gener har identifierats som bidrar till migränkänslighet, och dessa påverkar neuroner och blodkärl i hjärnan.
Migränattacker tros utlösas av förändringar i hjärnans aktivitet som påverkar nervvägar och kemiska substanser. Trigeminalnerven, som är ansvarig för känsel i ansiktet och huvudet, spelar en central roll. Under en attack frigörs inflammatoriska substanser som orsakar blodkärlsvidgning och inflammation omkring hjärnan, vilket resulterar i den karakteristiska smärtan.
Många faktorer kan utlösa migränattacker, och dessa varierar mellan individer. Vanliga utlösare inkluderar hormonella förändringar, särskilt hos kvinnor i samband med menstruation, stress och stressavlastning, sömnförändringar (både för lite och för mycket sömn), vissa livsmedel som mogen ost, choklad, rödvin och glutamat, väderförändringar, starka lukter, ljud eller ljus, och fysisk ansträngning.
En typisk migränattack utvecklas i fyra faser, även om inte alla patienter upplever alla faser. Prodromalfasen kan börja timmar eller dagar före huvudvärken och inkluderar symtom som trötthet, irritabilitet, koncentrationssvårigheter, sug efter vissa livsmedel eller hyperaktivitet. Aurafasen, när den förekommer, utvecklas gradvis över 5-20 minuter och varar vanligtvis mindre än 60 minuter.
Huvudvärksfasen är det mest karakteristiska stadiet och varar vanligtvis 4-72 timmar om den inte behandlas. Smärtan är typiskt ensidig, pulserande och av måttlig till svår intensitet. Den förvärras ofta av fysisk aktivitet och åtföljs av illamående, kräkningar, ljus- och ljudkänslighet. Många patienter söker sig till mörka, tysta rum under attackerna.
Postdromalfasen, som kallas ”migränbaksmälla”, kan pågå i upp till 24 timmar efter att huvudvärken avtagit. Patienter kan känna sig trötta, förvirrade, glada eller deprimerade under denna fas.
Diagnostik av migrän baseras på kliniska kriterier eftersom det inte finns några specifika laboratorietester eller bildundersökningar som kan bekräfta diagnosen. Internationella Huvudvärksklassifikationen (ICHD-3) används för att säkerställa korrekt diagnos. Läkaren fokuserar på huvudvärkskaraktär, varaktighet, åtföljande symtom och respons på behandling.
Behandling av migrän delas in i akut behandling för pågående attacker och förebyggande behandling för att minska frekvens och svårighetsgrad. Akut behandling bör påbörjas så tidigt som möjligt under attacken för bästa effekt. Mild till måttlig migrän kan ofta behandlas med vanliga smärtstillande som paracetamol, ibuprofen eller acetylsalicylsyra, ofta i kombination med koffein.
För svårare attacker är triptaner förstahandsval. Dessa läkemedel är specifikt utvecklade för migrän och verkar genom att påverka serotoninreceptorer i hjärnan. Exempel inkluderar sumatriptan, rizatriptan och zolmitriptan. Triptaner kan ges som tabletter, nässpray eller injektioner beroende på attackens svårighetsgrad och patientens behov.
Förebyggande behandling övervägs när patienter har frekventa attacker (mer än 4 per månad), långa attacker (mer än 12 timmar), attacker som inte svarar på akutbehandling, eller när akutmediciner används för ofta. Flera läkemedelsklasser används för profylax, inklusive betablockerare (propranolol, metoprolol), antiepileptika (topiramat, valproat), tricykliska antidepressiva (amitriptylin) och nyare behandlingar som CGRP-hämmare.
Icke-farmakologiska behandlingar spelar också en viktig roll. Livsstilsmodifikationer som regelbundna sömnmönster, regelbunden måltider, stresshantering, regelbunden motion och att undvika kända utlösare kan minska attackfrekvensen. Kognitiv beteendeterapi, biofeedback och avslappningstekniker har visat sig effektiva för många patienter.
Prognosen för migrän varierar, men med rätt behandling kan de flesta patienter uppnå betydande förbättring av sina symtom och livskvalitet. Många kvinnor upplever förbättring efter menopausen, medan sjukdomen hos andra kan fortsätta hela livet. Kontinuerlig uppföljning och anpassning av behandlingen är ofta nödvändig för optimal hantering.